När jag satt i väntrummet till käkkirurgen kändes det på något väldigt väldigt konstigt sätt rätt roligt att vara tillbaka. För ett år sedan besökte jag käkkirurgen väldigt många gånger pga av att disken i käken hade glidit fel så jag kunde knappt gapa.
Där satt jag iallafall, glad som en pingla och tagen av att den snälla damen som alltid följde mig till undersökningsrummet fortfarande kom ihåg mitt namn.
Nu följde jag med henne ännu en gång till det lilla rummet och blev väldigt besviken när jag inte fick träffa käksnubben som har tagit hand om min käke innan utan fick träffa en ny snubbe.
Han kände på mina käkleder och mätte hur stort jag kunde gapa sa hej då och körde ut mig.
Jaha... Okej? Jag som hade hundra frågor att ställa, inte fick jag en syl i vädret. Jag blev ledsen på denna mannen och ville skjuta ner hela sjukhuset.
Eftersom det kändes omöjligt att göra det så cyklade jag till Maxi istället och köpte massor av mat jag kunde tröstäta. När jag kom ut ur affären med en full kasse kom jag på att jag egentligen inte behövde handla ett piss eftersom jag redan hade mat hemma. Men varför inte slösa upp lite pengar när jag ändå redan har slösat några hundra kr för att få träffa den dumma käkmannen.

Nåväl, allt jag vill säga är att denna dagen kan ta sig i röven för imorgon är det torsdag och det är en bra dag. Speciellt efter skolan för då kommer min favoritpojk. Hejdå.