Pang sa det, sedan låg jag, fiolen och cykeln där på asfalten. Men inte så mycket till strumpbyxor kvar var det bara att cykla hem igen på en lite mindre hel cykel. Väl hemma släppte chocken, smärtan kom och jag insåg inte förens då att jag var helt blodig på benen och händerna, mysigt va? På ett ben fick jag hoppa till skolan och leta upp någon snäll människa som kunde hjälpa mig att linda knäet. Efter skolan kom Oskar och tog hand om mig, då kändes allt lite bättre. Puss på dig. Nu ska jag försöka uppfinna något jag kan byta den här blodiga tyggrejen jag har fått till mitt underbara köttsår på knäet.



Hejdå!